Jag är en helt vanlig person i en medelstor stad i landet. Anledningen till att jag skriver den här bloggen är att jag inte har någon som jag känner att jag kan prata med när allt känns tungt och jag behöver få ur mig mina tankar på något sätt när de dyker upp i huvudet. Den här bloggen är tänkt för att ersätta en sådan människa. Jag väljer att vara anonym här eftersom jag inte är ute efter en medkänsla jag inte förtjänar, det här är bara ett sätt för mig att ösa ur mig det jag känner och tänker just nu.
Vad fan ska man göra av all ensamhet? Även om jag "gör saker" så känner jag mig inte mindre ensam för det. Det är så svårt att förklara så folk förstår. Känner bara att ingen vill ha mig.
