En ensam tystnad

Jag är en helt vanlig person i en medelstor stad i landet. Anledningen till att jag skriver den här bloggen är att jag inte har någon som jag känner att jag kan prata med när allt känns tungt och jag behöver få ur mig mina tankar på något sätt när de dyker upp i huvudet. Den här bloggen är tänkt för att ersätta en sådan människa. Jag väljer att vara anonym här eftersom jag inte är ute efter en medkänsla jag inte förtjänar, det här är bara ett sätt för mig att ösa ur mig det jag känner och tänker just nu.

Less

Publicerad 2017-11-29 08:16:08 i Ensamhet, Känslor, Tankar,

Jag börjar bli så bitter på alla. Det är inget som kommit sedan senaste inlägget, utan det har varit på väg ett tag. Jag är så bitter på alla som har det jag vill ha. Det kan vara så mycket som barn, familj, hög inkomst och ett jobb de älskar. Men det kan också vara så litet som att ha någon som hör av sig och frågar hur det är ibland. Lite som jag skrev i första inlägget; även om jag inte en svarar många dagar, så saknar jag den vännen som hör av sig oavsett. Men jag förstår att jag inte är värd det. Och det gör mig arg, ledsen och bitter.

Varför är jag så värdelös så att jag inte ens förtjänar någon som tycker om mig? En person jag känner skrev igår "Men, du har bara inte hittat rätt", och jag kan inte hjälpa att jag blir arg när jag får sånt. Jag vet att hen bara menar väl, men det får mig ändå att bara vilja stänga ner allt.
 
På åtta år så har jag inte träffat en enda person som varit attaherad av mig. Inte en enda person som skulle vilja somna nära mig eller vakna tillsammans med mig. Inte en person som ens skulle vilja träffa mig för ett one night stand. Så oattraktiv är jag.
 
Hela tiden får jag höra av de jag känner att "det kommer", "du har inte hittat den rätta", "det är klart att du kommer hitta någon" och så vidare, och så vidare. I alla former som man kan tänka sig. Jag brukar motfråga "när?" och då brukar de jag frågar oftast inte ha ett svar, eller svara "snart" eller "när du minst anar det" eller något liknande. Nu har jag mer och mer slutat umgås med folk, eftersom jag inte vill att de ska behöva se att jag mår dåligt, och för att jag inte orkar ta den här diskussionen. Snart kommer jag nog att förlora mina vänner.
 
Det värsta att höra är att man är en superfin människa, att jag är så snäll och gullig, att jag är "fin på alla sätt och vis" som en person jag känner skriver. Ännu värre när det är människor man själv är intresserad av eftersom det alltid finns ett "men" inbyggt där.
 
Jag är mer och mer säker på att jag aldrig kommer att hitta någon, och det gör just nu bara att jag känner att jag lika gärna kan avsluta allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela