Varför?
Så har jag börjat skriva blogg. Igen. Vi får väl se hur länge det håller i sig den här gången. Jag vet egentligen inte vad jag vill med den här bloggen. Innerst inne kanske det finns en önskan att få kontakt med någon. Eller?
Jag har ju massor av vänner och jag skulle inte vilja bli av med dem eller byta ut dem för allt i världen. Men jag har ingen som jag känner att jag kan prata med. Någon som kan finnas där när det verkligen behövs. Jag hittade nyligen en fantastisk artikel på min lokala nyhetssida: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/vaga-hora-av-dig-till-den-som-sorjer. Tårarna rann när jag såg på inslaget, för att jag känner exakt det hon beskriver; det är inte lätt att höra av sig när man mår skit, även om man vet att vänner skulle lyssna om man faktiskt hörde av sig.
Jag försöker inte jämföra min situation med hennes utan jag menar att jag känner igen mig i det hon beskriver.
Nu tänker du som läser kanske att det väl bara är att gå till en psykolog eller terapeut. Ja, det funkar säkert för många. Men för mig är det helt enkelt inte rätt väg att gå. Jag har provat det förut, men jag har också insett att det inte fungerar för mig. Tyvärr.
